Kom att tänka på…

… Min första bil. Jag köpte den efter skilsmässan för 2000 kronor. Den var vit, skitful, rostig, gammal med trasigt avgasrör. Vi kallade den ”pruttbilen”, jag och barnen. Det var en väldigt märklig känsla att lämna stort hus och fin bil till en liten lägenhet och pruttbil (det materiella krympte, medan jag växte). Barnen var inte överförtjusta i pruttbilen, vilket jag kunde förstå. Man kunde inte veva ner rutorna, allt man tog i lossnade och den blev inte speciellt varm på vintern heller. Men den startade varje morgon med lite chok och jävlaranamma. Och vi fick oss några ordentliga skratt i den där bilen och jag hoppas och tror att det kan ha varit rätt bra för barnen att se sin mamma åka runt i pruttbil och stå för den och sin trasiga situation. Jag tror det berikar barnen i ett samhälle som vårt.